I Sverige används kossor, det vill säga nötkreatur, främst till att producera kött och mjölk. Det finns cirka 350 000 mjölkkor i landet och den vanligaste är den brunröda kon SRB, samt Svensk Holstein som är svartvit. Det manliga nötkreaturet heter tjur, det kvinnliga heter ko och avkomman kallas för kalv. I Sverige är vi ovanligt duktiga på att ta hand om våra nötkreatur och produkterna som produceras från nötkreatur i landet håller en väldigt jämn kvalitet.

Mjölkning av kor sker året om och varje dag. Förr mjölkade man korna för hand, men numera använder man en så kallad mjölkrobot som gör det möjligt för kossan att själv välja när den tycker att det är dags för mjölkning. Mjölkroboten fungerar så att den för på så kallade spenkoppar på kossans spenar. Därefter mjölkas kossan automatiskt efter att hennes spenar tvättats.

En ko producerar i genomsnitt 30 liter mjölk om dagen, men det förekommer också kor som kan ge dubbelt så mycket mjölk. För att en ko ska kunna producera mjölk behöver den då och då föda en kalv och det sker vanligtvis med sex månaders mellanrum. För att spara tid och för att inte behöva ha så många tjurar på bondgården brukar man använda sig utav insemination, det vill säga konstgjord befruktning, för att kossan ska börja producera mjölk. En ko som inte producerar mjölk kallas för sinko.

En ko behöver bara vatten, sol och gräs för att kunna tillverka råvara för alla olika sorters livsmedel från komjölk, vilket är ganska fantastiskt. För att få ut så mycket näring som möjligt från gräset har kon fyra magar som kallas för bladmagen, nätmagen, våmmen och löpmagen. Dessa magar rymmer oerhört mycket, våmmen kan exempelvis rymma upp till 200 liter. I Sverige är kor förhållandevis friska och de behöver sällan tillföras mediciner så som till exempel antibiotika.